Det har gått snart två veckor sedan mamma flyttade in i sin lägenhet på äldreboendet. Det verkar vara okej ännu så länge men personalen säger att hon hon är orolig på nätterna när hon är ensam i rummet.

Det är en verkligt bisarr känsla att flytta in sin gamla mor till ett äldreboende. Det känns som ett svek mot henne på något sätt. Som om jag överger henne. Nu har jag lämnat in henne för slutförvaring liksom...

När jag besökte henne sist i helgen så frågade hon mig: Är det meningen att jag ska bo här till jag dör nu? Ja, vad svarar man på det? Ja mamma det är väl så det är tänkt men du kan ju gärna leva några år till. Sen la jag till att det är inte så vanligt att människor flyttar till ett äldreboende och sedan flyttar därifrån till en vanlig lägenhet.

Det känns så konstigt att hon ska bo i det där lilla rummet med så få av sina saker och jag ska hålla på och plocka med det som är hennes och bestämma vad som ska göras med olika grejer.