Det har gått snart två veckor sedan mamma flyttade in i sin lägenhet på äldreboendet. Det verkar vara okej ännu så länge men personalen säger att hon hon är orolig på nätterna när hon är ensam i rummet.

Det är en verkligt bisarr känsla att flytta in sin gamla mor till ett äldreboende. Det känns som ett svek mot henne på något sätt. Som om jag överger henne. Nu har jag lämnat in henne för slutförvaring liksom...

När jag besökte henne sist i helgen så frågade hon mig: Är det meningen att jag ska bo här till jag dör nu? Ja, vad svarar man på det? Ja mamma det är väl så det är tänkt men du kan ju gärna leva några år till. Sen la jag till att det är inte så vanligt att människor flyttar till ett äldreboende och sedan flyttar därifrån till en vanlig lägenhet.

Det känns så konstigt att hon ska bo i det där lilla rummet med så få av sina saker och jag ska hålla på och plocka med det som är hennes och bestämma vad som ska göras med olika grejer.

Har tänkt att försöka blogga lite om mitt liv med en gammal mamma. Det har försatt mig i situationer jag aldrig ens drömt om och nu känns det som om jag nått det stadiet där jag blivit mamma till min mamma.

Egentligen är det en mycket lång historia med många märkliga upplevelser att leva sitt liv med en dement mamma. Vi får väl se hur mycket bakgrund jag kan och orkar ge er på min resa genom livet.

Jag är en snart 45-årig kvinna som bor med min sambo och våra två barn i en förort till Stockholm. Jag arbetar på förskola nästan heltid. Att leva med en dement anhörig är nästan en heltidssysselsättning det med mellan varven.

Jag såg dokumentären om Alice Babs på SVT för ett tag sedan och jag kan bara säga att jag reagerade med stor sorg och mycket ilska. De dementa personerna måste skyddas inte bara från sig själva utan faktiskt även ibland mot andra människor, vilket ibland kan vara deras vänner. Min 80-åriga mammas demens har gjort henne till en person som reagerar totalt annorlunda på umgänge mot hur det var tidigare. Det är också så att hon inte kan värna sig mot andras kommentarer utan allt verkar gå rakt in och sedan omvandlas det till oro, sorg, ilska och ibland även till närmast schizoida tankar.

Det är också svårt för andra personer än mig att förstå hur demenssjukdomen faktiskt påverkar henne. För några år sedan kunde hennes vänner komma fram till mig och säga att det märks ju inte att hon har demens, är det verkligen så illa som du säger? Själv fick jag ta hand om all hennes oro, konstiga tankar, förföljelsemani, glömska och ilska. Så även om hon i många avseenden verkade som vanligt var det tydligt för mig att det inte var det.

Nu i veckan fick min mor plats på ett äldreboende och jag har varit där och fixat iordning några dagar. Det känns som det har blivit ett fint och ombonat hem och jag hoppas att hon kommer att trivas där. Samtidigt vet jag att jag kommer att få hantera hennes ilska och missnöje med att ha flyttat när hon glömmer att hon inte kan ta hand om sig själv längre i en egen lägenhet.

Det tråkiga är att det känns som om jag lämnar in henne på slutförvaring. Nu är det snart slut, det sista boendet, härifrån kommer hon aldrig....

#demens #äldreboende #mamma #dotter